Konstverket är det levande livet
Det står i ett svensk konstnärslexikon om mig att jag målar självbiografiskt. Det är en sanning med modifikation då jag lever expressivt och det egentligen är mitt liv som är konstverket, filosofiskt sett. Det jag målar är en efterkonstruktion av konstverket. Jag skapar det liv som jag finner passar in i den expressivt konstnärliga konsttraditionen och mina målningar är kommentarer till det livet.
Måleriet ett ställningstagande
För mig är det ett personligt ställningstagande för varje individ som vill måla eller uttrycka sig expressivt. Ett ställningstagande för människans själsliga frihet som sträcker sig utöver det mänskliga förnuftets gränser. Då även filosofer som Nietzsche tvivlade på att vi kan nå sanningen om tillvaron enbart genom förnuftet försöker jag upprätthålla ett sökande om sanningen om livet och döden med förmågor utanför förnuftets gränser. Målningarna är en kommentar till mitt expressiva ställningstagande, men det är livet som är konstverket.
Konstnärliga referenser
Jag började måla när jag var i tjugoårs-åldern. Mest i akryl, men övergick senare till olja. Måleriet befinner sig i en modernistisk expressiv tradition med Edvard Munch och Vincent van Gogh som förebilder, men mitt måleri är närmare amerikansk expressionism än europeisk.
Elaine de Kooning, Willem de Kooning och Jackson Pollock är mina främsta förebilder inom den amerikanska expressionismen. Bruce Robbins och Erland Cullberg är de samtida konstnärer jag rent måleriskt är mest influerad av för tillfället.